Onsdag 12 maj - allt handlar om att leka
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men bra ändå. Onsdagen den 12 maj var för ledarna en sådan dag. Med en förmiddag fullspäckat planerad med diverse övningar på schemat såg allting bra ut. Förutom om man tittade ut, då såg det snarare dåligt ut. "Lite vatten har ingen dött av" sa någon. "Jo, varje dag", sa någon annan - vi stannade inne istället, och istället för att klättra på stockar klättrade vi på stolar i Röda Havet (våran lektionssal/leksal, vars golv en gång var rött, därav namnet, men vars golv numera är beige - beiga havet (vilket inte är lika catchy, således fortfarande röda havet)) och gjorde diverse samarbetsövningar. Till exempel en som går under namnet "rännan":
Frida, Jenny, Jonatan, Filip och Sebastian in action.
Efter lunch var det sedan dags för säsongens första lektionspass. Om gudstjänster, vad var bra, vad var dåligt, vad förstod man inte osv. Intressant, framför allt för oss lite mer ruttade gudstjänstbesökare som får ett annat perspektiv på vad som funkar, vad som inte funkar och sådär. Sedan pratade vi lite allmän om konstiga ord i gudstjänsten (credo, kyrie, agnus dei osv.) innan vi hade sångpass. Det blev mycket skrikande, vilket förstås är roligt. Men det får konsekvenser - jag tror att det är fler än jag som är jättehesa.
Kvällen ägnades sedan åt vad vi kallar för "hörnor". Det går, precis som man kan tänka sig, ut på att vi delar gruppen i mindre grupper, som ägnar sig åt olika saker under kvällen. Kan vara spel, kan vara musik i kyrkan, kan vara något annat.
Kims tröja och hand in action på spelhörnan.
Det föll väl ut, konfirmanderna var nöjda (hoppas jag), och efter sedvanlig aftonbön och ceremoni gick vi och lade oss. Här råder det lite delade meningar om årets konfirmander. Hampus var salig när vi skulle gå upp och säga godnatt till killarna, bara för att finna dem i släckta rum, i sina egna sängar, på väg att somna (!). Jag var lite besviken - så ska det väl inte gå till? Samtidigt var jag förstås också lycklig. Att inte springa på nätterna sparar oss ledare mången sömntimmar, sömntimmar som behövs för att göra ett så bra läger som möjligt för konfirmanderna. Och det vill vi ju.
Allt gott
Jens
Frida, Jenny, Jonatan, Filip och Sebastian in action.
Efter lunch var det sedan dags för säsongens första lektionspass. Om gudstjänster, vad var bra, vad var dåligt, vad förstod man inte osv. Intressant, framför allt för oss lite mer ruttade gudstjänstbesökare som får ett annat perspektiv på vad som funkar, vad som inte funkar och sådär. Sedan pratade vi lite allmän om konstiga ord i gudstjänsten (credo, kyrie, agnus dei osv.) innan vi hade sångpass. Det blev mycket skrikande, vilket förstås är roligt. Men det får konsekvenser - jag tror att det är fler än jag som är jättehesa.
Kvällen ägnades sedan åt vad vi kallar för "hörnor". Det går, precis som man kan tänka sig, ut på att vi delar gruppen i mindre grupper, som ägnar sig åt olika saker under kvällen. Kan vara spel, kan vara musik i kyrkan, kan vara något annat.
Kims tröja och hand in action på spelhörnan.
Det föll väl ut, konfirmanderna var nöjda (hoppas jag), och efter sedvanlig aftonbön och ceremoni gick vi och lade oss. Här råder det lite delade meningar om årets konfirmander. Hampus var salig när vi skulle gå upp och säga godnatt till killarna, bara för att finna dem i släckta rum, i sina egna sängar, på väg att somna (!). Jag var lite besviken - så ska det väl inte gå till? Samtidigt var jag förstås också lycklig. Att inte springa på nätterna sparar oss ledare mången sömntimmar, sömntimmar som behövs för att göra ett så bra läger som möjligt för konfirmanderna. Och det vill vi ju.
Allt gott
Jens
Kommentarer
Trackback
