Så var vi äntligen igång! Alldeles runt femtiden attackerades kursgården av ett gäng härliga, nervösa och glada konfirmander. Alla hittade ett rum och en säng att sova i och det verkade dessutom som om alla lyckats bädda när vi långt senare kom för att säga godnatt. Efter en god kvällsmat stod lek och lära känna på schemat. Ledarna Jens och Sara hade satt ihop ett gediget program av lekar, alla med ett och samma tema.Tema NAMN. När man har 52 nya människor runt omkring sig tar det sin tid innan alla namnen sitter inpräntade men jag lyckades i alla fall lära mig allihop. Dessutom spelade vi bingo där man bland annat var tvungen att ta reda på vem/vilka som har matte som favoritämne, som har något syskon som har konfirmerats på gården och om någon gillar lakrits innan man fick stoltsera med full bingobricka. Med nya kunskaper om varandra och förhoppningsvis rätt ansikte till rätt namn drog vi oss bort till kyrkan för lägrets första aftonbön. Vi sjöng några sånger och lyssnade till en text om hur värdefull varje individ är och att det inte spelar någon roll om man är världsmästare, modell eller en alldeles vanlig Svensson. Man duger som man är! Magarna kurrade åter igen och vi fick fylla på med mackor och en och annan kaffe/tekopp innan kvällens sista aktivitet tog vid. Det var dags för sagostund med Tzatsiki och Retzina. Några kapitel och fnissningar senare blev uppdraget att på en hel halvtimme klara av att tvätta bort allt smink och krypa ner i sin nybäddade säng i ett rum med nya kompisar. När halvtimmen gått låg nästan alla tjejerna i sina sängar redo för godnattkram/klapp. Hur det var hos killarna vågar jag inte svära på eftersom jag inte var där, men jag kan väl gissa att läget var ungefär likadant där, även om de bara är 9 stycke och tjejerna 22. Det var allt för mig. På återseende Johanna