Torsdagen den 24 juni var en mycket märklig dag. Inte bara för att morgonbönen var framflyttad nästan en timme, men också för att konfirmanderna fick instruktionen att absolut inte glömma sin mobiltelefon när de gick till kyrkan.

Det visade sig att det inte var så att vi skulle ha en interaktiv mobilandakt, utan att de skulle lägga sina apparater i kyrkan för en dag i stillhet. Mellan 10.30, efter en fin Taizé-andakt, och strax innan fyra, var samtal förbjudna. Ensamhet var påbjuden, i syfte att öka kunskapen om sig själv, och att vara ensam med sina funderingar, för att kanske kunna komma närmare Gud. Eller, om man ville det, att ha en dag mitt på lägret som helar och plåstrar om en sargad konfirmand efter snart två veckors intensivt läger. Lite vad man ville, helt enkelt, men det viktigaste var att man vara ensam, och att man var tyst.

Reaktionerna från konfirmanderna var i huvudsak positiva, även om några tyckte att det var jobbigt att äta i tystnad, enbart ackompanjerade av bestickens skrap mot tallrikarna. Jag tror att det var en bra dag att ha, i alla fall. Om inte annat för att vila upp sig lite. Och gärna att kika lite i sin bibel också, vilket jag dock inte tror att så många konfirmander orkade med.

Efter kvällsmaten blev det lite mer fart på konfirmanderna. Kvällen ägnades åt lite olika hörnor, dels en diskussionshörna med tema värderingar, dels en musikhörna med tema psalmer du inte visste fanns, och dels en utelekhörna med tema springa av sig. Själv sprang jag av mig, och tänkte nu dela med mig av en del bilder därifrån. Speciellt den episka bilden på Simon gillar jag, där Sigrid står som fotograf. Bra jobbat, Sigrid!

 

 

Lovisa höll en fin aftonbön, konfirmanderna gick och lade sig, dagen var slut.
Guds frid!
Jens